Svarteborgs kyrka

Sägnen om Kung Rane och Drottning Hud

Kyrkan i Svarteborg nämns redan runt år 1140 i Borgartingslagen. Namnet stavas då Suertiborgh och sägs enligt den lokala traditionen komma från en sägen om Kung Rane och hans borg som låg här. Sägnen berättar att Drottning Hud ville gifta sig med kung Rane som motvilligt går med på det. På bröllopsdagen ångrar han sig och i vrede eldade drottningen därför ner kung Ranes borg. De förkolnade resterna efter borgen ska ha gett platsen dess namn. En annan teori om namnets ursprung är att det låg två gårdar här som hette Svarte och Borg. Gårdarna slogs ihop och bildade namnet Svarteborg. Kyrkan som står här idag är medeltida men den byggdes om till sin nuvarande planform 1708. En gammal ingång från 1200-1300-talet på den västra sidan av kyrkan finns dokumenterad. Ovanför ingången fanns en skulptur av S:t Olav som numera bevaras i samlingarna på Bohusläns museum. Altaruppsatsen är enligt traditionen ett krigsbyte från 30-åriga kriget och predikstolen snidades kring 1600-talets mitt. Takmålningen i barockstil är utförd av Christian von Schönfelt 1727. Under 1800-talet målades delar över men reparerades i början på 1900-talet.